EKOLOGI

Är föräldraskap dåligt för ekologin?

Föräldraskap är naturligtvis inte dåligt i sig. Det är en av de svåraste och ändå mest undervärderade professioner en människa kan ha.

Många som stödjer VHEMT är föräldrar, då de kom fram till sina slutsatser efter att de fått barn. Det förflutna är historia. Det väsentliga är att det stora antal barn som man inte kommer ge upphov till i framtiden.

Visst kan man som förälder känna sig påhoppad av andra som bryr sig om jorden och väljer att inte skaffa barn. Det är lätt att bli för hårdför och kategorisk mot sina medmänniskor. Att föröka sig är den största negativa påverkan vi kan ge naturen, och det gör att vissa ser föräldrar som miljökampens fiender. Men att anklaga folk för det som är försent att ändra på är knappast rätt sätt att förändra människors synsätt.

För alla som brinner för att ge sig in i utmaningen att uppfostra ett barn finns det gott om föräldralösa att förbarma sig över. Och samtidigt göra jorden till en bättre plats.

Arbetet med att rädda och bevara det som är kvar av jordens biosfär kommer inte bli färdigt under vår livstid, så det är viktigt att yngre människor finns där för att ta över efter oss. Men att för den sakens skull skapa fler av oss är helt onödigt och kontraproduktivt.

Vad är egentligen problemet med att arter utrotas?

En del säger: "Utrotning är naturligt. 99,9 % av alla djur- och växtarter som har funnits har blivit utrotade."

Det ger ju lite perspektiv. Vi kanske inte ska överreagera över några miljoner arter som försvinner i vår tid, när det bara är en naturlig del av jordens kretslopp?

Med samma resonemang så borde vi inte bry oss om när människor dör unga. De flesta som har levt är redan döda, och vi kommer alla dö någon gång. Det finns heller ingen anledning att reagera över en utrotning av mänskligheten.

Dagens utrotningshastighet är nästan tusen gånger snabbare än den varit under jordens tidigare historia, och i princip samtliga av de arter som dör ut idag gör det på grund av en enda arts aktiviteter. Gissa vilken.

Att en art försvinner påverkar många fler än just de individer som dör. Varje ekosystem är beroende av samtliga arter i det, och det finns otaliga exempel på hur illa det kan gå när det utsätts för plötsliga förändringar. Att en art försvinner kan leda till att hundratals andra arter av djur och växter får ett begränsat livsrum, ont om mat, eller på annat sätt akuta överlevnadsproblem.

Vårt frivilliga avlägsnande från jorden som art skulle vara den ultimata uppvisningen av mänsklighetens goda sidor: medkänsla och förnuft.

Länkar till sidor med mer information om utrotning och utrotningshotade arter

Är människan den viktigaste arten på jorden?

Vi har helt klart mest makt. Vi har makten att förstöra planeten eller att hjälpa den att åter bli ett system i balans. Våra val har större inflytande än andra djurs val, så om man dömer efeter det så är människan den mest betydelsefylla arten.

Ett annat sätt att mäta vår betydelse skulle vara att se hur bra jordens biosfär skulle klara sig utan oss. Ju högre upp en art är i näringskedjan, desto mindre viktig är den för just den kedjans fortbestånd.

Biodiversiteten minskar kraftigt genom att ett rovdjur utrotas, och deras bytesdjur påverkas på många sätt, men kedjan förkortas snarare än att den bryts av. Människor har i princip lämnat näringskedjan helt och skulle inte skapa någon påverkan på någon naturlig näringskedja om vi försvann.

Bakterierna som lever i magen på termiter är livsviktiga för hela jordens ekosystem. Till skillnad från oss.

Det finns några tiotal arter av parasiter och bakterier som är helt beroende av människor för sin överlevnad. De skulle försvinna om vi dog ut. Visst är löss och kvalster lika unika som de sabeltandade tigrarna var på sin tid, och visst bidrar de till jordens mångfald, men inte lika mycket som vi människor motverkar densamma.

Även vissa av de domesticerade formerna av vilda djur skulle få svårt att klara sig utan oss. Eller, för att uttrycka det på ett annat sätt: vissa av de djur vi avlat fram föds med så vanskapta kroppar att de inte klarar sig utan de mycket speciella livsuppehållande åtgärder som vi förser dem med. Exempel på sådana är moderna mjölkkor, många hundar, och de flesta tamdjur som är albino. De skulle inte klara sig utan oss ens om deras ursprungliga ekosystem var oförstörda och de kunde återvända dit. Så långt har vi gått i vår påverkan av naturen.

Finns det inte en nisch som passar oss trots allt? Vissa kanske skulle tycka att nischen som skapelsens krona eller guds avbild räcker bra. Många tycker att vi fortfarande är en del av naturen, och det kanske vi är, beroende på hur "en del av" definieras.

Ett välfungerande ekosystem är en stor, dynamisk symbios. Alla arter interagerar med varandra på ett av tre sätt: mutualistiskt, kommunalistiskt eller parasitiskt. Ett mutualistiskt förhållande är till gagn för båda organismerna. Ett kommunalistiskt gör varken till eller från för någon av arterna. Och ett parasitiskt förhållande hjälper den ena men skadar den andra.

Är vi en del av naturen på samma sätt som ett skogsbolag är en del av en skog? Eller på samma sätt som en bonde är en del av sin grisfarm? Vi skulle kunna vara en del av naturen på samma sätt som en säl - som äter fiskar och blir uppäten av hajar.

En gång var vi liksom sälarna en del av ekosystemet. Sen kom jordbrukskulturen, och vi har med den blivit parasiter, som är beroende av naturen för vår överlevnad samtidigt som vi inte ger något tillbaka.

Arkeologiska undersökningar visar att varje gång Homo Sapiens landsteg på en ny kontinent följde en våg av utrotning. Främmande arter rubbar nästan alltid ett ekosystem, och vi är inget undantag.

Tidiga folkgruppers förhållande till naturen beskrivs i en artikel från Skeptic Magazine (engelska)

Det stämmer att människor trängs på vissa platser samtidigt som stora arealer är nästan obebodda. Men låt oss definiera bebodd. Bara för att man inte ser hus och människor betyder det inte att en plats är obebodd.

Odlings- och betesmark kan räknas som bebodd, liksom militära områden, eftersom den brukas och påverkas av människor. All skog som är planterad är egentligen trädåkrar mellan två skördar. Om vi definerar obebodd som platser där det mänskliga inflytandet är obetydligt, finns det förmodligen mycket lite plats kvar för alla trångbodda att sprida ut sig på. En titt på jorden nattetid visar hur lite obebodd plats det finns kvar.

Det är naivt att tro att det enda vi behöver göra är att omdistribuera oss lite så löser vi problemen med överbefolkning. Vi behöver mer plats än den här jorden har yta. Vi behöver vatten, mat och värme. Och, antingen vi vill erkänna det eller inte, så behöver vi stora områden som är opåverkade av människor.

I termer av mänsklig påverkan är det egentligen bättre att stapla människor på varandra i städer, än att vi sprider ut oss jämnt över hela jorden. En mäsnklig bosättning sträcker ut sina tentakler för att ta resurser från omgivningen, Ju fler människor, desto längre tentakler.

En mer träffande beskrivning av vår påverkan är det som William Rees från British Columbia, Canada Kallar vårt "ekologiska fotavtryck".

För att på ett ungefär räkna ut ditt ekologiska fotavtryck kan du göra det här testet från Redefining Progress.

Konsumtion har en hel del att göra med våra fotavtryck, och reproduktion mångdubblar konsumtionen. Efter att du bestämt storleken på ditt fotavtryck, lägg till 50% för varje ny människa du producerat. Räkna inte in adopterade barn eller fosterbarn.

När vårt antal börjar sjunka kommer vi inte längre behöva omvandla fungerande ekosystem till jordbruksmark, industrier, bostäder eller nöjesparker.

Kartor från Wildlife Conservation Society visar vårt fotavtryck och den mängd naturliga habitat som återstår.

Nationella fotavtryck, där man kan se för varje land om resursanvändandet överstiger eller överensstämmer med landets biologiska kapacitet, finns här.

Kommer inte Moder Jord återställa balansen om vi blir alltför många?

När den holländske upptäcksresanden Jacob Roggreven upptäckte Påskön på påskdagen 1722, fanns det ungefär 2000 människor på ön, och inte en buske eller träd som var mer än tre meter högt. Det fanns inte längre några fåglar, ödlor, fladdermöss eller sniglar. De hade höns, deras enda tamdjur. Deras båtar, gjorda av trädstammar, läckte så mycket att de fick ösa lika mycket som paddla. Det hade inte alltid varit så illa på ön.

Den ekologiska tragedi som utpelats på Påskön pågår just nu, men med hela jorden som scen. Och precis osm de inte kunde lämna ön, kan vi inte lämna vår planet.

Omkring år 400 landsteg några polyneser på en tropisk paradisö. Inom de första hundra åren skapades de välkända stenstatyerna som Erich Von Daniken trodde måste ha skapats av utomjordningar - invånarna på ön kunde ju inte ha gjor det efterosm de inte hade något material.

I åtminstone 30000 år innan människorna kom till ön, var det ett praktfullt, mångskiftande ekosystem. Stora palmer var perfekta som kanoter, vilka användes för att jaga sköldpaddor. År 800 var skogsskövlingen redan långt gången, och 1400 var palmerna utrotade. Antalet människor kan ha varit så många som 20000 som mest.

Föreställ dig hur det sista trädet fälls, och någon galen miljöaktivist skriker om död och undergång då det inte kommer finnas några kanoter till de kommande generationerna. Sköldpaddorna utgjorde ungeför en tredjedel av människornas diet, och de kunde inte jagas utan kanoter. Träden användes också för att flytta de enorma statyerna, när varje klan avancerade framåt.

Det förefaller som att samhället bröts ner snabbt. Där fanns halvfärdiga statyer och övergivna bostäder. Många pusselbitar fattas fortfarande, och det finns misstankar om att det förekom kannibalism. Ett nutida skällsord bland befolkningen lyder "Din mormors kött har fastnat mellan mina tänder".

Människooffer och krig mellan öar höll många andra stillahavsfolk på rimliga nivåer. Idag har vi lyckligtvis ett alternativ till sådan döds-kontroll: födelsekontroll.

"Det är en enkel logisk sanning, med undantag för massemigration ut i rymden, med miljontals rymdskepp som lämnar jorden varje sekund, att höga födelsetal obönhörligen leder till fruktansvärt snabbt ökande dödstal. Det är avårt att tro att den här sanningen inte inses av de ledare som förbjuder sina anhängare att använda preventivmedel. De säger sig hellre se en 'naturlig' metod för att begränsa befolkningen, och det är precis vad de kommer få. Det kallas svält."

~Richard Dawkins, Den själviska genen

Läs mer om Påskön (engelska)
Påsköns hemsida